Min lilla mamma...
... åh vad jag saknar dina goa kramar. Ditt härliga skratt som inte längre går att höra. Vill ha dig här hos mig. Hos oss... Du lämnade detta jordeliv alldeles för tidigt.
Tre år av saknad. Tre år av längtan. En evig längtan som faktiskt inte går att uppfylla. Inga fysiska känslor att få eller ge...
Trots all den sorg och den stora förlust du medförde när du dog, så går livet vidare. Vidare utan dig! Trots allt! Måste det vara så?
generationskärlek
cancer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt med en kommentar. Jag kikar så gärna tillbaka... Tack och välkommen åter