Då min mamma var dödligt sjuk fick min mormor
och dotter 1 en speciell relation till varandra
Min dotter besökte sin mormor (min mamma) dagligen
och var ett stort stöd för sin gammelmormor (min mormor)
som då höll på att förlora sitt älskade barn, något som
i naturen i sig är fel, då föräldrarna förväntas lämna barnen först
Det var en tuff tid för oss alla! Att sakta se den man
håller av, tyna bort både kroppsligt o mentalt.
Förändringar som man inte trodde var möjliga
-lilla mamma. Stackars mormor!
Trots att jag ser döden i mitt yrke går detta inte
att jämföra med den personliga förlust man genomgår
Min dotter 1 och min mormor fann varandra
och kom att älska varandra i evighet!
En present till mormor/gammelmormor är skickad
På baksiden en dikt:
Det finns en blomma
vit som snö
Kan ej vissna
Kan ej dö
Den blomman
känner du nog igen
Evig vänskap
heter den
//C
onsdag 11 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt med en kommentar. Jag kikar så gärna tillbaka... Tack och välkommen åter