Cancer. . .

Jag vet inte varför jag hamnar på sidor som bland annat denna. En fyrbarns mamma som får sitt livs värsta prövning då en av hennes söner få en hjärntumör... Usch! Varför läser jag detta överhuvudtaget? Minns ni Anna som jag berättade om tidigare? Hon fick diagnosen bröstcancer då hon nyss blivit mamma. Då livet egentligen skulle börja för henne tog det ist slut. Jag följer fortfarande hennes blogg där mannen uppdaterar emellanåt, för oss läsare och för sin egen skull. Gråter varje gång...

Varför läser jag?

Kan det vara så att rädslan att själv hamna där väcker min nyfikenhet? Inte glädjens nyfikenhet utan empatins och rädslans? Min mamma gick bort i cancer för snart tre år sedan så jag har själv upplevt hur det är att vara nära anhörig till en cancersjuk människa. En erfarenhet som jag bär med stor sorg i min själ och hjärta (-snyft) och som jag mer än gärna varit utan

Har som några av er vet, även jobbat på en neurologisk avdelning på sjukhuset där jag bor och då mött människor med mycket dystra diagnoser. Då var jag den trygga stabila undersköterskan som patienterna och deras anhöriga kunde söka tröst och styrka från. Jag har sett många människor (patienter) med panik i blicken och samtidigt sett deras liv sakta rinna ur dess själar. Jag har varit i "kylrummet" så jag vet hur det är där!!! Kallt och ensamt!  Jag har läst deras journaler och vet att läkarna gör sitt jobb mer än bra. Utmärkt, skulle jag vilja säga!

Men när min egna lilla mamma fick sin diagnos blev jag blind. Förstod plötsligt ingenting. Det enda jag visste var att MIN fina gosiga mamma skulle dö och lämna oss. Jag blev livrädd! Jag visste ju vad cancersjuka människor och deras anhöriga gick igenom och att jag nu själv skulle få se min EGNA mamma genomlida detta var så overkligt. OVERKLIGT och så oerhört LEDSAMT.

En skräck att tänka sig mamma i det kalla ensamma rummet. Vill inte!!! Vill inte!!! VILL INTE!

Jag har varit bakom kulisserna och vet därför att mammas läkare inte sa hela sanningen. Jag vet att det inte hade spelat någon roll men just då ville jag veta ALLT. Så jag bad helt enkelt om att få läsa hennes journal och läste det jag egentligen inte ville veta. Hon hade mer än en tumör i hjärnan, hon hade två och ytterligare en förändring som det så fint kallas. Fullt med metastaser på skelettet...

Min mamma dog av lungcancer

Hon fick leva i åtta månader från den dagen hon fick sin diagnos och somnade lugnt in på självaste alla helgons dag den 3:e November 2007