lördag 29 maj 2010

Akuten. . .

Fredag eftermiddag klockan 13:20 hände detta otäcka!












Jag tar min cykel för att hämta sonen på dagis. Som så många gånger förut sitter han på pakethållaren när jag cyklar. I går (fredag) hade han plockat några maskrosor som han ville se hur fröna blåste av då vi cyklar. Jag påminner honom om fötterna. Ut med fötterna!

Plötsligt blir det trögt. Det låter och sonen skriker. Jag förstår genast vad som hänt! På automatik trasslar jag ut foten ur hjulet (kjolskyddet var också intrasslat) tar av honom sko o strumpa. Han skriker och jag blir alldeles skakis. Dotter 1 kommer oss till mötes. Hon bär honom o jag cyklar fort hem och meddelar mannen vad som hänt. Vilken otäck upplevelse och vilken skam för mig.

Antagligen vände han sig om för att se fröna blåsa av maskrosen. Tog då stöd av foten mot cykeln och den åkte in i hjulet.

Ringer akuten!












Här ovan väntar vi på röntgen. Han har ont och har fått stesolid för smärtan. - Min lilla son!

Och nedan en bild då han har somnat. Han var jätte duktig på röntgen. Grät tyst och fick stort beröm av sköterskan. Jämngamla pojken innan hade skrikit och skrikit (och det är inget konstigt med det) men skönt att det gick bra för vår son












Skenbenet var brutet snett om ca ett 5 centimeter långt brott. Inte konstigt då det gick några varv på hjulet med foten i innan jag hann stanna.USCH! Ingen operation skulle behövas. Då hela benet från ljumsken till foten måste gipsas gjorde de bara en gipsskena här eftersom det skulle bli så tungt för honom annars. På måndag ska han få plastgips då det är lättare och inte lika klumpigt som vanligt gips.












Så nu har vi en gipsad liten kille här hemma som måste bäras till och från olika platser i huset. Det har gått bra i dag och han har klagat på smärtan i omgångar, främst vid förflyttningarna. Han har suttit framför tv:n, lyssnat på musik och lekt med en present från sin morfar (vi hade festen för tjejerna i dag).














Här leker han i vår säng. Snart sovdags!

Kramar om //C

2 kommentarer:

  1. Men stackars liten. Vad olustigt och vad snabbt nått händer.
    Många kramar till honom och även till mamman, för jag kan tänka mig hur det känns i hjärtat.

    SvaraRadera

Trevligt med en kommentar. Jag kikar så gärna tillbaka... Tack och välkommen åter