Hade en filmkväll med mina döttrar häromdagen. Det var den jobbigaste film jag sett på länge. Vi satt med tårar i ögonen alla tre redan efter 10 minuter... och så höll det på under hela filmen. Den var så otroligt känslosam så det blev jobbigt. Vi snyftade och torkade tårar samtidigt som vi kramade varandras händer och bytte blickar. Flickorna frågade mig hur JAG skulle göra i familjens situation!? och det blev många tankar och samtal kring deras beslut och åtaganden.
My sisters keeper
En känslodaddad film från början till slut
//C
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt med en kommentar. Jag kikar så gärna tillbaka... Tack och välkommen åter